Jag måste finna mig i ett liv där tänderna ramlar ut
Det blev ganska sent igår. Det var en jättetrevlig middag med god mat och trevligt sällskap. Jag överdriver inte om jag säger att 75 % av tiden vi var där tänkte jag på hur jag skulle stå,prata för att inte mina tänder sulle synas. Vilket nästan är en ömöjlighet eftersom tanden brevid framtänderna uppe är svart :( ja ni som läst bloggen förrut har ju sett bilderna så ni förstår säkert att det är svårt att dölja skiten.
Ett trix jag har är att hålla handen över munnen. Men det funkar inte hela tiden såklart. När vi sulle äta blev jag placerad så att min fula tandsida kom emot dem. Jag kunde såklart inte säga något utan fick sitta där. Men det var svårt att äta utan att tänderna skulle synas. Efter maten så satt vi och drack kaffe då vände jag mig liksom men det hjälpte ej för när jag satt och pratade med personen brevid mig så hade hon fokus på min mun hela tiden :( Rör jag munnen dessutom lite för mycket syns det även att jag saknar massa tänder. Nu vill jag inte gå ut mer. Skäms såååååååå fruktansvärt över detta.
Idag har det och pågår det en massa 1:a maj tal runt om. Har hört lite grann men finns det något parti egentligen som bryr sig om mig/oss som lever så här ?? Kommer jag någonsin kunna få nya tänder ?? Hur ska jag kunna få ett jobb så som jag ser ut?? Inget jobb inga tänder
Känns som att jag måste finna mig i ett liv där tänderna ramlar ut.
